Du plockar upp en ansiktskräm i butiken. På förpackningen står det naturlig, pure nature eller botanisk formel. Det låter bra. Men du håller i princip en tom utfästelse – för ordet naturlig är inte definierat i svensk eller europeisk lagstiftning för kosmetika. Det är tillverkaren själv som bestämmer vad det ska betyda. Ekologisk och certifierad är däremot en annan historia.

”Naturlig” – ett ord utan juridisk innebörd

För livsmedel finns regler kring vad som får kallas ekologiskt. För kosmetika saknas motsvarande lagstiftning på EU-nivå. Det innebär att en tillverkare fritt kan skriva naturlig på sin produkt, oavsett om den innehåller syntetiska ingredienser, konserveringsmedel eller petroleumderivat.

Konsumentverket påpekar i sina riktlinjer om vilseledande marknadsföring att påståenden måste vara korrekta, relevanta och kunna styrkas. Men utan en definierad standard för vad naturlig faktiskt innebär är det svårt att hävda att en tillverkare ljuger – de använder helt enkelt ett ord som inte har ett fastslaget innehåll.

Det här är ett välkänt problem inom branschen och kallas ibland för greenwashing: att ge produkter en grön eller naturlig image utan att det finns substans bakom påståendet.

Certifieringar som faktiskt granskas

Vill du vara säker på att en produkt lever upp till tydliga kriterier behöver du leta efter certifieringar från tredjepartorganisationer. De två mest etablerade inom ekologisk och naturlig kosmetika i Europa är COSMOS och Ecocert.

COSMOS-standarden

COSMOS (Cosmetics Organic and Natural Standard) är en europeisk standard som förvaltas av ett konsortium av certifieringsorgan, bland annat Ecocert, BDIH, Cosmebio och Soil Association. Standarden delar upp produkter i två kategorier: COSMOS Natural och COSMOS Organic.

För att en produkt ska få COSMOS Organic-certifiering måste minst 95 procent av de vegetabiliska ingredienserna vara ekologiskt odlade, och minst 20 procent av de totala ingredienserna (eller 10 procent för produkter som sköljs av) ska vara ekologiska. Alla ingredienser granskas dessutom mot en lista över tillåtna och förbjudna ämnen. Tillverkare måste ansöka om certifieringen och genomgå oberoende revision.

Ecocert

Ecocert är ett franskt certifieringsorgan som också erbjuder sin egen standard för naturlig och ekologisk kosmetika. Ecocert kräver att minst 95 procent av ingredienserna ska vara av naturligt ursprung, och att minst 10 procent av den totala formeln ska vara certifierat ekologiska ingredienser. Ecocert är också ett av de organ som utfärdar COSMOS-certifieringar.

Gemensamt för dessa certifieringar är att de kräver dokumentation, tredjepartsrevisioner och löpande uppföljning. Det är alltså inte tillräckligt att en gång ansöka och sedan glömma det.

Andra märkningar att känna till

Utöver COSMOS och Ecocert finns det ett antal andra märkningar på marknaden. Några är välgrundade, andra är mer diffusa.

  • Natrue – en tysk standard med liknande krav på naturliga och ekologiska ingredienser, med tre nivåer av certifiering.
  • Nordic Swan Ecolabel (Svanen) – ställer krav på miljöpåverkan under hela produktens livscykel, inklusive förpackning och tillverkningsprocess, men fokuserar inte enbart på ingrediensernas ursprung.
  • Tillverkarens egna påhitt – många varumärken skapar egna logotyper som liknar officiella certifieringssymboler. Utan ett kontrollorgan bakom symbolen är den inget värd ur ett oberoende perspektiv.

Så läser du en förpackning smartare

Ett enkelt sätt att kontrollera om en certifiering är på riktigt är att söka på certifieringsorganets webbplats. COSMOS, Ecocert och Natrue har alla sökbara databaser där du kan kontrollera om en specifik produkt verkligen är registrerad.

Ser du bara ord som naturlig, ren, grön eller botanisk utan en tydlig certifieringssymbol från ett känt organ, bör du ta påståendet med en nypa salt. Det kan stämma – men du har ingen garanti.

Enkelt uttryckt: certifieringen är beviset, ordet är bara reklam.